Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SFEN sve4n, äv. sfe4n, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(sfen (sphèn, sphen) 1823 osv. sphène 1815—1842)
Etymologi
[jfr t. sphen, eng. sphene, fr. sphène; av gr. σφήν, kil, sannol. rotbesläktat med SPÅN. — Jfr SFENOID]
miner. mineral som utgör silikat av kalcium o. titan o. som kristalliserar i monosymmetriska (ofta kilformade) kristaller av varierande färg, titanit. JJBerzelius i FKM 4: 102 (1815). Vi hafva besökt Åkers kalkstensbrott. .. Vi funno der chondrodit. .. Äfven funno vi sphène. Dens. Brev 11: 9 (1817). Frosterus Min. 90 (1917).
Ssg (miner.): SFEN-KRISTALL. kristall av sfen. Hisinger Ant. 3: 20 (1823).

 

Spalt S 2071 band 25, 1967

Webbansvarig