Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SHOGUN ʃogɯ4n l. ʃω-, förr äv. SEOGUN, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(seo- 1741. sho- (sch-, sj-) 1878 osv. sio- 1860)
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. shogun, i ä. eng. äv. seogun, siogoon, sjogun m. m.; av jap. shōgun, general, shogun, av kines. chiang chün, general (av chiang, leda, o. chün, armé)]
ärftlig titel för överbefälhavaren över Japans armé (som i realiteten var Japans härskare) under åren 1192—1868. Voltemat AsAfrAmHist. 74 (1741). Lilliehöök Nohara JapAns. 28 (1936).
Ssgr (förr): A: SHOGUN-HOV. jfr hov, sbst.4 1. Zilliacus JapSt. 63 (1896). —
-SLOTT. Mörne Katz VitMän 239 (1928). —
-VÄRDIGHET~002, äv. ~200. (-guns- 1741) Voltemat AsAfrAmHist. 76 (1741).
B (†): SHOGUNS-VÄRDIGHET, se A.
Avledn.: SHOGUNAT104, n. [jfr t. o. fr. shogunat, eng. shogunate] (förr) shoguns ämbete l. ämbetstid; shogunvärdighet. Hildebrand Hellwald 2: 490 (1878). Östergren (1938).

 

Spalt S 2091 band 25, 1967

Webbansvarig