| Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SIBBA sib3a2, f.; best. -an; pl. -or.
(i vissa trakter, vard.) kvinna l. flicka som gråter l. är arg l. tvär l. motsträvig o. d.; i sht ss. senare led i ssgr. Tholander Ordl. (c. 1875). jfr: Nå där fick du då, motsibba! förkunnade Birgitta triumferande. Höijer Martin 175 (1950). — jfr ARG-, GRIN-SIBBA.
Spalt S 2103 band 25, 1967