| Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SIBIRIEN sibi4rien, n.; ss. ssgsförled äv. SIBIRIA- sibi3ria~ l. SIBIRIE- sibi3rie~.
eg.: namn på ryskt område i norra Asien (sträckande sig ifrån Ural i väster till Stilla havet i öster), som bl. a. på grund av det kalla klimatet till stora delar är obebott l. glest bebott o. i sht förr användes ss. deportationsort för förbrytare o. politiska fångar; i oeg. l. bildl. anv.
a) (numera bl. tillf.) om ogästvänligt l. fattigt l. isolerat område l. område till vilket förbrytare deporteras l. söka sig l. dyl. Ingermanland var Sveriges Sibirien; dit sökte sig missdådare, som råkat i kollision med lagarna, äfventyrare, som i sitt hemland kommit på obestånd. ASScF 18: 410 (1891). Högberg Vred. 3: 180 (1906).
b) (†) i uttr. till Sibirien med ngt, ”åt skogen” l. bort med ngt. Till Sibirien med den afskyvärda tyranniska symmetrien! Rydberg DSkön. 117 (1889).
c) (†) om kallt o. snöigt väder l. stark kyla. Nu råder Siberien i luften. Bremer Brev 4: 325 (1864).
-FÅNGE, se C. —
C: SIBIRIEN-FÅNGE. (sibiria- 1910. sibirie- 1891) fånge (i fångläger l. fängelse) i Sibirien. Tavaststjerna HårdT 275 (1891). Strindberg TalNat. 157 (1910; om svensk fånge i Sibirien tillfångatagen under K. XII:s krig i Ryssland).
Spalt S 2105 band 25, 1967