| Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SIBYLLINSK sib1yli4nsk l. si1b-, förr äv. SIBILLINISK l. SIBILLIANSK, adj.; adv. -T.
som härstammar från l. har avseende på l. samband med en sibylla l. sibyllor; som sysslar med sibyllespådomar o. d. The Sibilliniske Spådomar. Schroderus Os. 2: 465 (1635). (Sedulius) var medeltidens ende sibyllinske forskare. Rydberg Myt. 2: 515 (1881, 1889). I en tid, då fäderneslandet tycktes förlorat .., hade romerska staten, lydig de sibyllinska oraklens råd, låtit föra .. (Kybeles) heliga sten .. till den Palatinska kullen i Rom. Wetter Hellenism. 73 (1926). — särsk.
a) i uttr. (de) sibyllinska böckerna o. d., om de skrifter (med orakelmässigt innehåll) som enligt sägnen författats av den grekiska sibyllan i Cumæ o. av vilka tre såldes till kejsar Tarquinius i Rom (sedan sex bränts upp); äv. om senare judiska o. kristna efterbildningar av dessa skrifter. Weste FörslSAOB (c. 1815). IllRelH 454 (1924).
b) som liknar en sibylla(s), sibylleaktig; äv. övergående i bet.: orakelmässig, svårtolkad, gåtfull, dunkel. Beskow (1824) i 3SAH XXXIX. 2: 83. Jag .. äger .. (av min minnesteckning över O. Rudbeck) blott några små sibyllinska lappar, som innehålla endast den allraförsta till-totningen. Atterbom i 3SAH XXXVII. 2: 315 (1847). Léon Blum har å socialisternas vägnar i de sibyllinska ordalag, som han älskar, antytt att hans parti icke kommer att rösta mot ratifikationen (av avtalet mellan Frankrike o. Förenta staterna angående fondering av skulder). SvD(A) 1929, nr 176, s. 18. Ellen Key i Ejnar Nielsens stiliserade sibyllinska storhetspose. Lidman Vällust 196 (1957).
Spalt S 2108 band 25, 1967