Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SIGILLANT si1jilan4t l. sij1-, äv. si1g- l. sig1-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[(ytterst) av mlat. sigillans (gen. -antis), p. pr. av sigillare (se SIGILLERA), l. till SIGILLERA efter mönster av sådana ordpar som PROTESTERA : PROTESTANT]
motsv. SIGILLERA a, om person (l. institution o. d.) som sigillerat (sigillerar) en handling (l. handlingar), sigillator; sigillvittne. HT 1928, s. 37. Helffo Kärling .. nämnes såsom sigillant i ett brev 1342. KyrkohÅ 1942, s. 126. HT 1952, s. 241 (om domkapitel).

 

Spalt S 2251 band 25, 1967

Webbansvarig