| Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SIKT sik4t, sbst.3, n.; best. -et.
1) (mera tillf.) siktande. Hon tog bollen och med ett enda sikt — hui-i-i- flög den rakt in i korgen. Laurent Skolfl. 12 (1927).
2) (†) läge i vilket ett vapen hålles vid siktande. Gladt med Pistoln i sigt, han skämtar och han ler, / ”Nu skall jag hämna mig, för dina små maner” / .. Se nu! Nu skall du dö. Bellman Gell. 123 (1793).
Spalt S 2306 band 25, 1967