Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SILE, n.
(†) konkret, motsv. SILA (2 f β,) 3, om vatten som silar (l. som källa låter sila) fram; jfr SIL, sbst.2 3. Källan (dvs. inspriationens källa) Fyldes beständigt på nytt .. / Medan dess sile förändrade lopp. CVAStrandberg 1: 285 (1866). Silfverkällor små, / Som .. åt den törstige sitt sile bringa. Dens. 3: 78 (1868).
Spalt S 2336 band 25, 1967