Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SIMARUBA sim1arɯ4ba l. si1m-, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr t. simaruba (i bet. 1 o. 2), eng. simaruba (i bet. 1), fr. simarouba (i bet. 1); jfr äv. nylat. Simaruba, namn på växtsläkte; av karibiskt simaruba]
1) (individ l. art av) det i Sydamerika inhemska trädsläktet Simaruba Aubl.; numera nästan bl. ss. förled i ssgr. Simaruba, et Vestindiskt träd. Holmberg 2: 778 (1795). Dalin (1871; om släktet).
2) om det i Sydamerika inhemska trädet Bursera simaruba Sarg.; ss. förled i ssgn SIMARUBA-TRÄD.
Ssgr (i sht i fackspr.): SIMARUBA-BARK. [jfr t. simarubarinde, eng. simaruba bark o. nylat. cortex simarubæ] till 1: bark av simarubaträd; särsk. om den i sht förr inom medicinen (mot diarré o. dysenteri) använda barken av det i Mellan- o. Sydamerika inhemska trädet Simaruba amara Aubl. Synnerberg (1815). —
-TRÄD. [jfr t. simarubabaum (i bet. 1 o. 2), eng. simaruba tree (i bet. 1)]
1) till 1: träd- (art) tillhörande släktet Simaruba Lin.; förr äv. om (det i ä. systematik till detta släkte hänförda) trädet Picrasma excelsa (Sw.) Planch. Björkegren 2542 (1786). Dalin (1871; om P. excelsa).
2) (†) till 2, om trädet Bursera simaruba Sarg. Under fransyska invasionen såg man .. Simaruba-Trädet .. trifvas (i Spanien). Wikström ÅrsbVetA 1829, s. 96.

 

Spalt S 2479 band 25, 1967

Webbansvarig