Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SIMONIST sim1onis4t l. si1m-, l. -ωn-, sbst.1, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. simonist; till SIMONI l. SIMON, sbst.1]
(i fackspr.) om person som ägnar sig åt simoni. Schroderus Os. 2: 367 (1635; om präst som tar betalt för nattvarden). Den .. ökände simonisten Bonifatius IX. Grimberg VärldH 6: 411 (1935).
Avledn. (i fackspr.): SIMONISTISK, adj. [jfr t. simonistisch] om person: som ägnar sig åt simoni; om verksamhet l. väsende o. d.: som kännetecknas av l. utgör simoni; jfr simonisk. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 172 (1835; om andliga personer). Det simonistiska väsendet inom kyrkan. SvKyrkH 2: 237 (1941).

 

Spalt S 2503 band 25, 1967

Webbansvarig