Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SIN si4n, adj.
Etymologi
[sv. dial. sin; till SIN, sbst.1 (i förbindelsen i sin l. i sådana ssgr som SIN-KO, SIN-TID)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i sin (se SIN, sbst.1 1), avsinad; särsk. i uttr. stå sin, stå i sin. Nu stod kon sin över jul. Pan 1927, s. 101.

 

Spalt S 2523 band 25, 1967

Webbansvarig