Publicerad 1968   Lämna synpunkter
SINUSOID sin1usoi4d l. si1n-, l. -ɯs-, l. -sω-, l. 01—, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. sinusoide, fr. sinusoïde; till SINUS o. gr. –ειδής, liknande (se ROMBOID m. fl.)]
(i fackspr., i sht mat.) sinuskurva. VetAH 1803, s. 25. Bodlund (o. Tengborg) MatemElektr. 80 (1936).
Avledn.: SINUSOIDAL10104 l. 01004, adj. [jfr t. o. eng. sinusoidal, fr. sinusoïdal] (i fackspr.) som är l. har formen av en sinuskurva; särsk. om elektrisk ström: sinusformad; jfr sinusoidisk. SvUppslB (1935; under sinusström).
Ssg: sinusoidal-ström. [jfr t. sinusoidalstrom] el.-tekn. sinusström. SvUppslB (1935). —
SINUSOIDISK, adj. (numera föga br.) som är l. har formen av en sinuskurva; jfr sinusoidal. TTekn. 1860, 1: 51.

 

Spalt S 2652 band 25, 1968

Webbansvarig