| Publicerad 1968 | Lämna synpunkter |
SION si3on2 l. si4on (si´ånn Dalin), n. (ÅbSvUndH 58: 390 (1785) osv.) ((†) r. l. m. l. f. KKD 3: 176 (c. 1710), Lybecker 37 (c. 1715)).
(i sht i högre stil) eg. namn på en forntida borg i Jerusalem (erövrad av David o. därför äv. kallad ”Davids stad”) o. den höjd varpå denna borg låg o. på vilken Salomos tempel byggdes.
1) metonymiskt för: Jerusalem l. Palestina; särsk. i sådana uttr. som Sions dotter l. dottern Sion, om Jerusalem (jfr DOTTER 1 a slutet) l. dess befolkning, Sions döttrar, om kvinnorna i Jerusalem l. Palestina (i sht förr äv. [jfr Jes. 3: 16] bildl., om högfärdiga o. fåfänga kvinnor), Sions barn, om Jerusalems l. Palestinas befolkning. Sägher till Syons dotter, Sy thin konung kommer tigh sachtmodigh sitiandes på enne åsninno. Mat. 21: 5 (NT 1526; Bib. 1917: dottern Sion). Sy iach legger j Sion en förtörnilse steen. Rom. 9: 33 (Därs.). O Hierusalem Zions dotter. OPetri 3: 290 (1530). Zions barn ware gladh offuer sin Konung. Psalt. 149: 2 (Bib. 1541). Zions döttrar äro stålta, och gå medh rakom hals, medh ferghat ansichte (osv.). Jes. 3: 16 (Därs.). Wi se med sorgelig ögon huru Zions döttrar vti sin höga högferd stoltzera. Swedberg SabbRo 945 (1690, 1712). Natt öfver Judaland, / natt öfver Zion. Rydberg Vap. 74 (1891).
2) bildl., syftande på kristna förhållanden l. föreställningar (jfr 1).
a) i sådana uttr. som Sions konung, om Gud l. Kristus, Sions rena lamm l. Sions hjälte l. tröst, om Kristus. Zions reena lam. Renner Vitt. 273 (1690). Up, alla! och uphöjer, Gud ..! Frambärer Zions Konung pris! Hiärne SpenRök. 158 (1742). Den starke Zions hjelte. Hagberg Pred. 4: 10 (1818). Sandell Sång. 3: 13 (1892: ”Sions tröst”). Ps. 1937, 236: 1 (: Sions Konung; om Kristus).
b) symboliserande l. betecknande himmelen (de saligas hemvist); dels ensamt, dels i uttr. Sions berg l. boning l. höjd l. gårdar (jfr c) l. stad o. d.; jfr JERUSALEM 1 a. Sions berg. Ebr. 12: 22 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Loffuer Herran then j Zion boor. Psalt. 9: 12 (Bib. 1541). Min Siäl Rättfärdighet i Zions Gårdar äger. Frese AndelD 82 (1726). Sandell Sång. 2: 276 (1885: Zions höjd). Skulle jag ej wara glad, / Som får gå till Sions stad. Sionstoner 1889, 333: 1.
c) symboliserande l. betecknande den kristna församlingen l. menigheten l. kristenheten l. den kristna kyrkan l. enskild kristen församling; dels ensamt, dels i sådana uttr. som Sions gårdar (jfr b), Sions barn. Förbarma tich offwer Sion för ty hennes steenar (thet är) folkit j thinne forsambling, äre behaghelighe tinom tienarom. OPetri 1: 113 (1526). (Den avlidne är) saknad så wäl inom St: Catharinæ församling .. som äfwen i hela wårt Swenska Sion det han riktat genom en lärorik och grundelig afhandling om Barna dopets nödwändighet. ÅbSvUndH 58: 390 (1785). Herren sina trogna wårdar / Uti Zions helga gårdar. Sandell AndelDaggdr. 16 (1856). Sions barn. Dens. Sång. 3: 14 (1892). Herrens röst i Sion ljuder, / Den Mäktige från höjden bjuder, / Och det som han befaller sker. Ps. 1937, 236: 1.
d) symboliserande l. betecknande kristen gudstjänstlokal (kyrka l. kapell o. d.); särsk. i sådana uttr. som Sions hus l. borg. Rothovius 4Pred. E 6 a (1645). Hiärne SpenRök. 153 (1742: Zions hus). Skaror af högtidsklädde vallfärdare klättrade på alla sidor upp till Guds hus, till Zions borg. Böttiger 6: 195 (1835). Skolmästarns Sion var en stor sal med ljusa väggar. Lagerlöf Jerus. 1: 105 (1901).
e) [jfr Jes. 62: 6] i uttr. som beteckna vakande över l. försvar av den kristna kyrkan l. ett visst kristet trossamfund l. dess lära; särsk. i uttr. Sions väktare, dels om präst l. församlingsherde, dels om person som ivrigt försvarar den ortodoxa renlärigheten (hos visst kristet trossamfund o. d.; jfr SIONS-VÄKTARE). Zions wäktare. Högström ChristTal 1: 472 (1754, 1757; om prästerna). Gubben Bonsdorff (har) ställt sig på Sions murar, at försvara den rena Evang. Läran emot .. kättare. Porthan BrCalonius 469 (1798). Från sitt vårdtorn blickar Zions väktare ut öfver världen. Rydberg Magi 17 (1865; om påven). Ahnlund GA 29 (1932: väktarna på Sions murar; om de svenska prästerna).
f) [jfr Jer. 50: 5] i sådana uttr. som vända ansiktet mot l. sitt öga till Sion, vända sig (o. sätta sin lit) till Kristus, omvända sig. Vi påträffade .. flere som .. begynt vända ansigtet mot Sion. JSandell (1844) hos Sandell Sandell 43. Det är ej så farligt att dö / För den, som sitt öga till Zion har vändt. Sandell Sång. 2: 322 (1875, 1885).
g) i sådana uttr. som Sions (hälso)brunn l. hälsovatten, om ngt som skänker frälsning, liknat vid (vatten från) en hälsokälla; jfr HÄLSO-BRUNN 1. At jagh medh werck och munn / Tin (dvs. Guds) Sabbath helig håller, / Och helar hwad migh wåller / I Zions hälsobrunn. Ps. 1695, 261: 5. När Lifwets kårta Dag förwänd’s i långa Natten, / Så får jag dricka tröst af Zions hälsoWatten. Frese Sedel. 48 (1726). Kommen alla till den fria, / Till den öppna Zions brunn! Sandell Sång. 1: 7 (1877, 1882).
h) i namn på samlingar av religiösa sånger; särsk. [sannol. efter Psalt. 137: 3] i uttr. Sions sånger, namn på (en första gången 1743 av herrnhutare i Sthm utgiven) samling andliga sånger; jfr SIONS-HARPA(N), -TONER. Sions sånger. (1743; boktitel).
i) (numera föga br.) symboliserande l. betecknande kristen, religiös diktning; dels ensamt, dels i uttr. Sions örter. Helicon (måste) i Zion bytter bli. Frese PoëtSambl. 62 (1728). (I föreliggande diktsamling) finnas .. inga högfergade Helicons blomster, men wel monga welluchtande och kraftiga Zions örter. Kolmodin Rök. 7 a (1728).
2) till 2 e, om kristenheten tänkt ss. en borg bevakad av väktare. Väktarekallet på Zions-borgen. Wallin Rel. 4: 290 (1837). —
(2 c) -BRODER. [jfr t. zionsbrüder, pl.] (förr) sionit (se d. o. 2). Gynther ConvHlex. (1848; i pl.). —
(1) -LÄNGTAN. (mera tillf.) om judarnas längtan att återkomma till Palestina. Valentin Zion. 7 (1933). —
(2 h) -TONER30~20 l. 10 32, pl. ss. namn på (en av Evangeliska fosterlandsstiftelsen utgiven) samling av religiösa sånger. Sionstoner. (1889; boktitel). —
(2 e) -VÄKTARE. [jfr t. zionswächter] (numera bl. tillf.) (sträng) förfäktare av ortodox renlärighet; äv. i utvidgad anv., om person som i viss egenskap skall övervaka att ngt går till på visst sätt l. att viss standard hålles o. d. CFDahlgren 3: 290 (1828). (Professorerna i sin egenskap av examinatorer) voro ju aflönade Sionsväktare. Johanson Oskuld 148 (1901).
SIONISM104, r. l. m. [jfr t. zionismus, eng. zionism, fr. sionisme] politisk rörelse med syfte att i Palestina (l. i annat land) skapa en judisk nationalstat resp. (efter den judiska staten Israels grundande 1948) med syfte att stärka o. vidmakthålla denna stat. SvD 1897, nr 165, s. 1. Valentin Zion. 57 (1933). —
SIONIST 104, m.||ig. [jfr t. o. eng. zionist, fr. sioniste] anhängare av sionismen. SvD 1897, nr 165, s. 1. Valentin Zion. 32 (1933).
-rörelse(n). konkret, om sionisternas rörelse (se d. o. 8), sionism(en). Lindhagen Sion. 9 (1899). —
SIONISTISK1040, adj. [jfr t. zionistisch, eng. zionistic; till sionist (o. sionism)] som tillhör l. kännetecknar l. avser en sionist l. sionister(na) l. sionismen. De zionistiska tendenserna. SvD 1897, nr 165, s. 1. Arabledarna hade antagit nödvändiga resolutioner för att avvärja den hotande faran från sionistiskt håll. DN(A) 1964, nr 16, s. 4. —
SIONIT104, m.||ig.
2) [jfr nor. o. t. zionit, eng. zionite, fr. sionite] (förr) till 2 c: medlem av vissa religiösa sekter med mystisk inriktning; särsk. om medlem av en på 1700-talet i Norge o. Tyskl. verksam sådan sekt. Gynther ConvHlex. (1848).
Spalt S 2652 band 25, 1968