Publicerad 1968 | Lämna synpunkter |
SIOUX sω4, äv. siωk4s, m.||ig. l. (om folkgrupp l. språk, ss. ett oböjligt egennamn) r. l. m.; best. -en sω4n, äv. sω4en l. siωk4sen; pl. -er (Zimmermann Jord. 3: 145 (1816) osv.) l. (numera bl. tillf.) = (Ödmann Hearne 2: 135 (1798) osv.); förr äv. (om person) SIUX, m.||ig.; pl. -er; förr äv. SIUXER, m.||ig.; pl. =.
1) i sg. o. pl., sammanfattande, om en på 1800-talet i Mississippis dalgång boende grupp av sju indianstammar, dakota; stundom äv. allmännare, med inbegrepp av andra stammar med närsläktade språk. Ödmann Hearne 2: 133 (1798). Thomée Berghaus 1: 231 (1849; äv. allmännare). De stridbara, mäktiga Sioux. Bremer NVerld. 2: 298 (1853). Siouxernas frihetsbegär hade stått dem dyrt. Malm Siouxind. 18 (1929). Sin mest karakteristiska utbildning finner den silvida raskretsen hos den bekanta indianstammen sioux. Backman MännRas. 126 (1935).
3) indian tillhörande någon av siouxstammarna, siouxindian. Ödmann Hearne 2: 135 (1798). Hagman FysGeogr. 221 (1903).
-STAM. stam tillhörande sioux; äv. sammanfattande, om siouxindianernas sju huvudstammar. Lindeberg Catlin 258 (1847; sammanfattande). Englund Sioux. 146 (1967).
Spalt S 2655 band 25, 1968