| Publicerad 1968 | Lämna synpunkter |
SIRA si3ra2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
(i sht i vissa trakter) om svala: under flykt åstadkomma ett vinande ljud med vingarna; röra sig hastigt under åstadkommande av sådant ljud; äv. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., särsk. i utvidgad anv., om sus o. d.: vinande (av svalor l. svalors vingar). Spens Dikt. 9 (1909; i p. pr., om sus). I den blå skyn sirade svalor omkapp, for skriande mellan husen och sänkte sig lågt över tunet. Lindström Österhus 144 (1952).
Spalt S 2667 band 25, 1968