Publicerad 1968   Lämna synpunkter
SIRVENTES sir1vente4s, r. l. m.; best. -en; pl. -er; förr äv. SIRVENTE (sirvēnte Dalin (1871)), r. l. m.; pl. -er (Atterbom PoesH 4: 80 (1848), Dens. FB 114 (c. 1855)) l. -s (Andersson (1857), Estlander).
Ordformer
(sirvente 1848 (: sirventer, pl.)—1871. sirventes (-tés) sg. 1904 osv. sirventes, pl. 1857—1902)
Etymologi
[liksom t. sirventes, eng. sirvente, sirventes, fr. sirventès, sirvente, av prov. sirventes, sannol. (med tanke på att trubaduren skapade dikten till sin herres tjänst) till sirven, tjänare, av p. pr. av lat. servire, tjäna (se SERVERA, v.1); formen sirvente är (liksom motsv. form i eng. o. fr.) utlöst ur det felaktigt ss. pl. uppfattade sirventes]
litt.-hist. beteckning på (dikt tillhörande) en av de provensalska trubadurerna under medeltiden använd diktform med (väsentligen) politiskt l. moraliserande innehåll; äv. om dikt som med avseende på innehåll liknar denna diktform. Atterbom PoesH 4: 80 (1848). Tegnér .. har sina ljungande sirventes för Napoleon och mot den heliga alliansen. Estlander 1: 271 (1902). Den mest bekanta av alla (de medeltida provensalska diktarna) är väl Bertrand de Born .. vars sånger, mest sirventéser, i sin art taga priset. Sylwan (o. Bing) 1: 55 (1910).

 

Spalt S 2684 band 25, 1968

Webbansvarig