Publicerad 1968 | Lämna synpunkter |
SISYFUS- si3syfus~ l. (då efterleden börjar på obetonad stavelse) 301~ l. SISYFOS- si3syfos~ resp. 301~, förr äv. SISYFI- l. SISYFS- (i vers — ∪ Valerius 1: 5 (1803: Sisyfs-häll)).
ss. förled i ssgr, syftande på den grekiske sagokungen Sisyfus som enligt skildringen i Odyssén (11: 593 f.) i underjorden oupphörligt måste vältra en ständigt åter nedrullande stor sten uppför ett brant berg.
B (†): SISYFS-BLOCK, -HÄLL, -KLIPPA, se C.
C: SISYFUS- l. SISYFOS-ARBETE~020. (sisyfi- 1868—1871. sisyfus- 1853 osv.) [jfr t. sisyphusarbeit, sisyphosarbeit] mödosamt o. fruktlöst arbete som aldrig tar (l. synes vilja ta) slut, ”evighetsgöra”. Cygnæus 3: 41 (1853). Inför dessa på ett 30-tal olika ställen spridda 170000 visuppskrifter .. är det många forskare, som fått associationer både till augiasstall och sisyfusarbete. Arv 1953, s. 129. —
-KLIPPA, r. l. f. (sisyfi- 1851. sisyfs- 1810—1856. sisyfus- 1874) [jfr fr. rocher de Sisyphe] (numera föga br.) sisyfussten. Polyfem II. 40: 4 (1810). Sundberg i 2SAH 50: 47 (1874). —
-KVAL. (sisyfi- 1805) (numera bl. tillf.) om kval l. plåga som påminner om Sisyfus’. Hjärne DagDrabbn. 172 (i handl. fr. 1805). —
-STEN. mer l. mindre bildl., om ngt som påminner om den av Sisyfus i underjorden vältrade stenen; vanl. om ngt som utgör ett mödosamt o. fruktlöst arbete; jfr -block, -häll, -klippa. Brunius Metr. 367 (1854). Liljedahl Norström 1: 4 (1917).
Spalt S 2708 band 25, 1968