Publicerad 1968   Lämna synpunkter
SJADIS ʃa4dis, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(schades 1889. sjadis (sch-) 1929 osv.)
Etymologi
[sv. slang sjadis; möjl. skämtsam ombildning av HADES gm anslutning till SKIT-HUS; ändelsen -is, som undanträngt -es, är vanl. i sv. slang; jfr t. ex. kondis för KONDITORI (se d. o. anm.)]
(vard.) avträde, klosett, toalett, ”dass”. Strindberg Brev 7: 351 (1889). Vet du, var det finns något schadis här? Berg Remarque Västfr. 210 (1929). De gamla lantliga ”schadisen”. UNT(A) 1937, nr 198, s. 6. Man slafar och går på schadis. Unnerstad Snäckh. 219 (1949).
Anm. En bildning till d. o. är sannol. verbet sjada med bet.: uträtta naturbehov. Landsm. XVIII. 8: 41 (1900; anfört ss. studentspr. från Uppsala).

 

Spalt S 2789 band 25, 1968

Webbansvarig