Publicerad 1968   Lämna synpunkter
SJALETT ʃalät4 l. SCHALETT ʃalät4, förr äv. SHAWLETT l. CHARLETTE, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-charlette i ssg 1817 (: Siden-Charlette). schalett c. 1815 osv. shawlett (sch-, -avl-) c. 1815—1871. shawlette (sch-, -avl-) 1818—1851. shawletter (ch-, sch-, -afl-, -avl-), pl. 1808—1883. sjalett (-ll-) 1855 osv.)
Etymologi
[bildat till SJAL med den från fr. lånade diminutivändelsen -ett (jfr ROSETT)]
kvinnlig huvudbonad utgörande ett mindre, trekantigt l. till en trekant vikt kvadratiskt tygstycke, som i regel knytes under hakan, huvudduk; äv. om sådant l. liknande tygstycke använt ss. halsduk (äv. tillhörande manlig dräkt), scarf; förr äv. om mindre, avlång halsduk; äv. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. DA 1808, nr 121, s. 5. Ridderstad Samv. 2: 258 (1851; oeg., om flicka klädd i sjalett). Namnet .. sjalett .. (brukas) om smärre halsdukar af 3 till 5 fots längd samt 1 till 2 fots bredd, af siden, ylle och bomull. Åstrand 2: 274 (1855). (Oboistens) väst är öppen, hans röda schalett flaxar öfver ryggraden (då han går i spetsen för musikkåren vid en sydfransk folkfest). Levertin Riv. 51 (1883). Den lilla gumman i den grå schalen och den svarta schaletten. Moberg Utvandr. 76 (1949). — jfr DAM-, JACQUARDS-, LÅNG-, SIDEN-, SILKES-, TYLL-SJALETT m. fl. — särsk. [jfr uttr. min själ] (tillf.) i uttr. min sjalett, använt ss. eufemistiskt kraftuttryck. Ditt sjudubbla svin! utbrister baronen. .. Du är min sjalett så full att jag inte begriper hur du har kunnat hitta hem! Strix 1900, nr 23, s. 6.
Ssgr: SJALETT-ARTAD, p. adj. MagKonst 1833, s. 8 (om krage). —
-KLÄDD, p. adj. Kléen MSommar 129 (1896; om barnflicka). —
-KNUT. knut varigm en sjalett fästes. Moberg Rask. 37 (1927; om knut i nacken). —
-KRAGE. krage (på klänning o. d.) försedd med band som framtill knytas på ett sätt som påminner om en sjalettknut. SthmModeJ 1846, s. 64. —
-RUTNING. i sht textil. rutmönstring av det slag som är vanligt i sjaletter. Sylwan Ryor 77 (1934; i ryor). —
-SNIBB. snibb på sjalett. Öhrström Hum. 88 (1896). —
-VÄVNAD. i sht konkret. Ekenmark Mönst. 15 (1826; konkret).

 

Spalt S 2794 band 25, 1968

Webbansvarig