| Publicerad 1968 | Lämna synpunkter |
SJANA ʃa3na2, f.; best. -an; pl. -or.
(vard. l. bygdemålsfärgat) våpig l. hållningslös o. slamsig kvinna l. flicka; slampa, slamsa; (oförskämd) slyna; ofta: lösaktig kvinna, sköka. Strindberg SvÖ 2: 345 (1883). Dens. Giftas 1: 277 (1884). Ett par ungherrar (stod) och bråkade med en sjana .., men efter såna där ”damer” gick han ändå inte. Öberg Son. 10 (1905). Jag tänker inte stanna här tre veckor och se på hur du hånglar med den där schanan. Asplund Maupassant SystrR 42 (1927). — jfr SKOJAR-SJANA. —
Spalt S 2795 band 25, 1968