Publicerad 1968   Lämna synpunkter
SJANE ʃa3ne2, m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. sjane; till SJANA, v.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) enfaldig karl, dumbom, stolle. Bondeson NAllmogBer. 96 (1888). (Olena till grannen Johan Petter:) Din förgjordade sjane där! Dens. MVK 48 (1894, 1903).

 

Spalt S 2796 band 25, 1968

Webbansvarig