Publicerad 1968   Lämna synpunkter
SJAPPA ʃap3a2 l. SCHAPPA ʃap3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING, -ARE (numera bl. tillf., NKristianstBl. 1870, nr 94, s. 1); jfr SJAPP, sbst.1
Ordformer
(schappa 1847 osv. sjappa 1872 osv.)
Etymologi
[kortform till chappera (se ECHAPPERA). — Jfr SJAPPAGE]
(vard.)
1) skyndsamt ge sig av för att undfly ngn l. ngt, lägga benen på ryggen, ta till fötters; rymma l. smita, ”sticka”. Sjappa sin väg l. sin kos. Sjappa i väg. Sjappa utrikes. Sjappa från betalningen. (Fransmannen) schappade till Leipzig och det i fullan fläng. Blanche Våln. 293 (1847). Man observerar oss! .. (Svar:) Låt oss schappa! Dens. DödFadd. 78 (1850). Familjerna på godsen .. hade vid första tecken på oroligheter schappat till Moskva, Petersburg .. eller Krim. Stiernstedt Spegl. 86 (1936). jfr AV-SCHAPPA.
2) (numera bl. tillf.) allmännare: springa, ”skubba”, ”sticka”. Schappa .. (dvs.) springa. (Lundin o.) Strindberg GSthm 529 (1882); jfr 1. Björkman (1889). Tjänis, nu schappar jag genaste vägen till verkstan. Kerfstedt Bränn. 103 (1899).
Särsk. förb. (vard.): SJAPPA AV10 4. till 1: sjappa i väg; äv. bildl. Tholander Ordl. (1872). SöndN 1878, s. 206 (bildl.). jfr avschappa. —
SJAPPA EFTER 10 32, äv. 40. (tillf.) särsk. till 2: springande följa efter (ngn); äv. abs. Rosendahl Lojäg. 98 (1956). —
SJAPPA UNDAN10 32. till 1: sjappa i väg. Blanche Våln. 81 (1847).

 

Spalt S 2797 band 25, 1968

Webbansvarig