Publicerad 1968   Lämna synpunkter
SJAS ʃa4s l. SCHAS ʃa4s, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SJASS ʃas4 l. SCHASS ʃas4, interj.
Ordformer
(sch- c. 1768 osv. sj- (si-) 1792 osv. -as c. 1768 osv. -ass 1858—1921)
Etymologi
[sv. dial. sjas (Hof DialVg. 246 (1772)), sjass; sannol. interjektionell bildning gm vokalisering av schs l. schss(s) (se SCH anm. 2:o). — Jfr KAS, interj., SCH 2, SCHO 1 samt SJAS, sbst.2, SJASA, v.1]
(vard.) återgivande ett ljudkomplex frambringat i syfte att skrämma bort l. jaga undan ngn l. ngt; särsk. använt till djur (i sht kattor l. höns), stundom äv. till person l. personer (i sht barn): i väg!, bort härifrån!, försvinn! Jergen Puckel ropte nu Schas. Bellman (BellmS) 1: 47 (c. 1768, 1790; till personer). In med deij, din Satan, / Sias sjas, in från gatan. Därs. 11: 165 (1792; till tupp). Anders lyfte på handen och jagade bort flugan (på näsan) och sade: schas! Palmær Eldbr. 124 (1854). Schas, kattunge der! Sturzen-Becker 6: 167 (1868). ”Schas, i säng med er allesammans!” ljöd kommandoordet. Stjernswärd Båg 59 (1929).

 

Spalt S 2798 band 25, 1968

Webbansvarig