SJASTRAR ʃas3trar2, sbst. pl.; best. -na.
Etymologi
[jfr sv. slang sjaster, järn, boja, handklovar, nor. slang saster, sjaster, järn, plåt, handklovar, t. slang saster, järn, zaster, pengar; av romani šastir, järn, motsv. sanskr. çastrakam, järn, till çastram, vapen; jfr med avs. på betydelseutvecklingen PLÅT, sbst.1 3, o. sv. slang stålar, pengar; möjl. är dock sjastrar i stället ombildning av piastrar, pl. (se PIASTER), gm anslutning till SCHABER, sbst.2]
(vard., numera föga br.) pengar, ”stålar”. Komma resterande schastrarne snart? Strindberg Brev 5: 40 (1885).
Spalt S 2802 band 25, 1968
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
