Publicerad 1968   Lämna synpunkter
SJATTRA ʃat3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(äv. sch-, skj-)
Etymologi
[sv. dial. sjattra, snattra som gäss; av ljudhärmande urspr. (jfr SKVATTRA, SNATTRA, TJATTRA m. fl. o. SJATTLA)]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om skata: frambringa ett skrattliknande läte, skratta. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 319 (1864). Nattetid skjattrade skatorna, och det betydde död. Heidenstam Svensk. 1: 209 (1908).

 

Spalt S 2803 band 25, 1968

Webbansvarig