SJÅNGELMYGGA, f. l. r.; anträffat bl. i pl. -or.
Etymologi
[ssg med MYGGA; förra ssgsleden samhörig med sv. dial. sjånglug, som har långa o. smala lemmar, sannol. ombildning av SKÅNGLIG gm anslutning till SKÄNGLIG; jfr sv. dial. skängelmy, harkrank]
Spalt S 2931 band 25, 1968
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se