| Publicerad 1969 | Lämna synpunkter |
SKALK, sbst.4, r. l. m.
(†) under den svarta myllan befintligt kalkmjöl som i äldre tid hölls för att vara ”salpeterjord”. Möller (1790, 1807).
Anm. Etymologiskt identiskt med d. o. (men med en avvikande bet., se exemplet från Rinman nedan) är det i följande språkprov förekommande, numera obrukliga ordet SCHALK. VetAH 1763, s. 216. Schalk kallas vid saltpetter-luttringen den smitta av koksalt, som insmyger sig med de större saltpetter-crystaller och försvagar saltpettret för krutgörning. Rinman (1789). Gadd AfhSaltpett. 16 (1795).
Spalt S 3414 band 25, 1969