Publicerad 1969 | Lämna synpunkter |
SKALKA, v.2 -ade.
(†)
1) refl., om häst: springa ystert, skena. SvForns. 2: 115. The (dvs. hästarna) skalkade sigh alt uth åth Borg holms slätt. Visb. 2: 379 (c. 1600).
2) tr., om häst: i ystert lopp l. sken föra (ngn) i viss riktning. Så skalkade the (dvs. hästarna) honom uth för Borgholms broo. SvForns. 2: 115.
Spalt S 3414 band 25, 1969