| Publicerad 1969 | Lämna synpunkter |
SKALKHET skal3k~he2t, r. l. f.; best. -en; pl. (i konkretare anv.) -er (RA I. 1: 267 (1540), Dalin (1854)).
(numera bl. ngn gg, arkaiserande)
1) = SKALKAKTIGHET 1; särsk. i sådana uttr. som fara med l. bedriva l. bruka l. göra l. öva skalkhet; stundom svårt att skilja från 2. G1R 1: 111 (1523). Han far med lygn bedragerj och skalkheth. Därs. 4: 85 (1527). Huilken vtij thet ene rige bedriffuit haffuer någen skalkhett, mett roff, mordh, eller andre vchristelige och verlige (dvs. oärliga) stycker, och forthenskull gåffue flucten jn vdij thet annet rige. Därs. 11: 365 (1537). (Dvärgarna) hade så behendiga skalkheet, at ingen kunde komma vnder theres list. OPetri Kr. 6 (c. 1540). The dichta skalckheet. Psalt. 64: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: tänka ut onda anslag). G1R 24: 525 (1553: brukett). Thyselius HdlLärov. 2: 25 (1612: öfwa). Poiken .. (hade) taghit en klabb och kastat effter en annan, såsom och andra skalckheether bedriffuit. Hall KultInt. 14 (i handl. fr. 1630). Chronander Bel. D 7 b (1649: Göra). Där jag lopp min skalkhets vägar, / högg mig lyckan i mitt skört. Karlfeldt FridLustg. 85 (1901). Östergren (1939; angivet ss. ålderdomligt o. sällsynt). — särsk.
a) i uttr. skyla l. dölja sin skalkhet, dölja sin skurkaktighet l. sina onda avsikter o. d. Ah gud vnder tit helga nampn, skyla the sijn skalcheet och skam. Ps. 1536, s. 32. Nohrborg 203 (c. 1765: dölja).
b) (†) i uttr. göra ngt av l. med l. på skalkhet, göra ngt i ond avsikt l. för att spela ngn ett fult spratt o. d.; jfr 2 slutet. HH XIII. 1: 83 (1563). Nils Bengtssonn .. hafuer betzlatt Jonses ö[ö]k i Westertorp på skalckheet och släpt honom sedann i skogenn medh samma betzel. SörmlH 16: 85 (1597); jfr 2 slutet. En part Rofbij, hwilka med Skalkheet här til beställes at the eens annars Bijstockar skola öfwerfalla. IErici Colerus 2: 84 (c. 1645). RARP 9: 435 (1664: af skalckheet).
c) (†) i sådana uttr. som ngn gör ngn skalkhet l. gör l. brukar skalkhet på ngt, ngn l. ngt sker skalkhet, ngn kommer på skalkhet, betecknande att ngn utsätter ngn l. ngt för skurkstreck l. gemen handling l. ofog l. gm skurkstreck osv. tillfogar ngn orätt l. ngt skada resp. att ngn l. ngt utsättes för ngt sådant. Rigit skeer mygin skalkhett, aff en part fremmande folk, huilke effter theris egin willie wancka och draga her in i rigit och vtaff landett igen. G1R 13: 53 (1540). Foreldranar (skola) altidh .. tagha wara, att the (dvs. barnen) ickie komma på skalckheet, skadha eller skamfall. LPetri Œc. 49 (1559). Att P(er)ss piiga i Egby hade waritt i Swens kryddegårdh och giortt hono(m) skalckheett och tagit thär några mororöt(er). VadstÄTb. 31 (1579). Nils Halffuarson i Marnäs och Jöran Erichson i Byy i Norbercke sokn haffua druckit sigh druckna om Juledagh emillan gångit uth och giordt skalkheet på en slädha, huggit skaklorna sönder etc. VästeråsDP 16/1 1621. Murenius AV 445 (1660: bruka schalkhet på). VDP 1664, s. 558.
2) = SKALKAKTIGHET 2; jfr 1. Din (dvs. Cupidos) dierfhet är det första prof, som skal din skalkhet blotta. Nordenflycht QT 1745, s. 79; jfr 1. Så, när tvänne häftigt brinna, / Hjertats Gud dem gynna vil: / Små försök som oftast vinna, / Litet skalkhet hjelper til. Envallsson Colin 6 (1787). — särsk. (†) i uttr. göra ngt med l. på skalkhet, göra ngt för att driva l. skoja med ngn l. för att spela ngn ett jämförelsevis oskyldigt spratt (utan ond avsikt, på skämt); jfr 1 b. TbLödöse 32 (1587: medh skalckheett). En sådana skämtachtigh handel, som ther en wille på skalckhet, sleppa lösz i en annars Klädher. L. Paulinus Gothus Pest. 121 a (1623).
Spalt S 3416 band 25, 1969