Publicerad 1970   Lämna synpunkter
SKANA, r. l. f.; pl. -or (Peringskiöld, Rudbeck Atl. 3: 275 (1698)) l. -er (Rudbeck Atl. 2: 39 (1689)); l. SKAN, sbst.
Ordformer
(skan 1767. skana 1689—1698)
Etymologi
[sannol. konstruerat av O. Rudbeck, i bet. 1 tänkt ss. bildat till ett antaget skana, v. (med bet.: fara snabbt), i sin tur tänkt ss. ä. sidoform till SKENA, v.2, i bet. 2 sannol. tänkt ss. ä. sidoform till SKENA, sbst.2 (i bet. 4)]
(†)
1) om (snabbseglande) fornnordiskt långskepp. Rudbeck Atl. 2: 39 (1689). (I Heimskringla) framkommer Blåguden Äge med Ormen den Långa, hafwandes med sig många flygande Drakar och Skanor, de långa Askar, samt stora Skeider och lättfote Skiut. Peringskiöld Hkr. 1: b 1 a (1697). Latinska ordet Scandinavia, som på en gång innefattar både det Götiska och Romerska namnet på Skepp, Skan och Navis. Brunkman SvGr. 26 (1767).
2) om skridsko. Rudbeck Atl. 3: 275 (1698).

 

Spalt S 3483 band 26, 1970

Webbansvarig