Publicerad 1970 | Lämna synpunkter |
SKARIFIKATION skar1ifik1aʃω4n, l. -fi1k-, äv. –atʃ-, l. 01004, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
1) med. handlingen att med spetsig nål (skarifikatör) l. lansett o. d. göra ett antal ytliga inskärningar l. rispor l. hål på en kroppsdel o. d. för uttömning av var l. blod l. införande av vaccin o. d. Hagströmer Förteckn. 274 (1825). Ett .. medel (mot ros hos nyfödda) tror jag mig hafva funnit uti Scarification. Hygiea 1841, s. 484. Wernstedt (1935).
2) (i fackspr.) handlingen att med ett skarpt instrument rista linjer l. figurer i huden vid tatuering; i sht om sådan handling som syftar till att åstadkomma tatuering i form av ärr, ärrmärkning, ärrtatuering. 2NF 28: 522 (1918). 3NF 15: 126 (1931; om förh. i Melanesien). —
Spalt S 3547 band 26, 1970