Publicerad 1970   Lämna synpunkter
SKEET ski4t, r.; best. (tillf.) -en.
Etymologi
[av eng. skeet (utlöst ur förbindelsen skeet shooting), möjl. eg. åsyftande apparat för utskjutning av lerduvor o. identiskt med skeet, skopa med långt skaft för slungande av vatten på segel, sannol. till eng. dial. skeet, spruta, sprida m. m., möjl. av det nord. ord som föreligger i SKJUTA]
sport. skeetskjutning; äv. ss. förled i ssgr betecknande skeetskjutning. JaktSv. 462 (1937). (H. Liljedahl) vann ganska klart mästerskapet i skeet. Idrottsboken 1945, s. 380. BonnierLex. (1966).
Ssgr (sport.): SKEET-BANA. bana för skeetskjutning. JaktSv. 463 (1937). —
-BÖSSA. skeetgevär. ÖgCorr. 1966, nr 117, s. 6. —
-GEVÄR. gevär (med kort kolv o. glest skjutande pipor) för skeetskjutning, skeetbössa. Idrottsboken 1953, s. 391. —
-SKJUTNING. [jfr eng. skeet shooting] om en (i Nordamerika först utövad) form av lerduveskjutning, karakteriserad av att sju skjutplatser ligga i en cirkelbåge o. en åttonde i mittpunkten av dennas korda o. av att kastapparaterna äro bl. två o. ligga vid var sin ytterpunkt av nämnda cirkelbåge. SvSkytte 1936, s. 344. —
-SKYTTE. [jfr eng. skeet shooting] skeetskjutning. JaktSv. 468 (1937).

 

Spalt S 3715 band 26, 1970

Webbansvarig