| Publicerad 1970 | Lämna synpunkter |
SKENBAR ʃe3n~ba2r, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SKINBAR ʃi3n~, adj. -are. adv. -T.
1) (†) skinande l. ljus l. glänsande; särsk. bildl., dels: tydligt framträdande l. tydlig l. klar l. uppenbar l. obestridlig, dels: synlig l. synbar, dels: ljuvlig l. vacker l. ståtlig o. d.; jfr SKEN, sbst.1 1, 2, SKENAKTIG 1, 2, SKENBARLIG 1, SKENLIG 1. Alles theres synd som neka och förfölia Gudz ord och skenbara sanningen. LPetri 1Post. c 5 b (1555). (Lat.) Luculentus .. (sv.) Skeenbar, klaar, lius. Linc. Vu 4 a (1640). Lef skijnbart glans åt fängn-kär Barn (dvs. barn förtjusta i fägnad); var du försichtig; / Gör hvad tig bör och känn tig sielf och lef uprichtig! SColumbus Vitt. 156 (1670); jfr 2. Skenbar .. (dvs.) synlig, klar, liuflig. Schultze Ordb. 4259 (c. 1755). I sit prydliga Ljus skal den rättfärdige skina; Oförmodliga släcks den wrångas skenbara Lykta. Nicander SalOrdspr. 29 (1760); jfr 2. Den Heliga Andas utgiutande skiedde under twänne skienbara teckn, wäder och eld. Bælter JesuH 6: 841 (1760). Råden (i Frankrike år 1797) hade tillräckligt skenbara skäl att anklaga Directorium, då .. otaliga underslef blifwit begångna. Ekelund NAllmH II. 2: 54 (1838).
2) till synes verklig l. sann l. riktig; numera bl. med tanke på att det som till synes är verkligt osv. i själva verket icke är det (särsk.: som avsiktligt ger ett felaktigt intryck, falsk l. låtsad l. hycklande o. d.); förr äv.: sannolik l. trovärdig l. rimlig l. plausibel; jfr SKEN, sbst.1 3, SKENAKTIG 3, SKENBARLIG 2, SKENLIG 2. Motsägelsen är (endast) skenbar. Skenbar välvilja, fördel. Solens skenbara rörelse på himlavalvet. Dölja sin sinnesrörelse under ett skenbart lugn (en skenbar likgiltighet). Han wist ey sigh at stella / Mäd Skijnbar Låsz-fromheet. Lucidor (SVS) 271 (1672). Fina sinnen aldrig nöjas / Med en skenbar äras skygd. Nordenflycht (SVS) 1: 432 (1746). Ingen ting skenbarare kan gifvas, än dessa slutledningar. Men jag bestrider dem ansigte mot ansigte. LBÄ 25—26: 34 (1799). (Sv.) Göra en sak skenbar. (Fr.) Donner de l’apparence à une chose. Nordforss (1805). Rålamb kunde .. alldeles icke förmå sig att efterkomma konungens befallning (att, ehuru kammarherre, tjänstgöra ss. hovjunkare); å andra sidan kunde han ej hitta på några skenbara ursäkter, utan wände sig hastigt om och lemnade rummet. Fryxell Ber. 6: 369 (1833). Att skilja mellan Kristi sanna och skenbara kropp, d. v. s. mellan synlig och osynlig kyrka är (enl. romersk-katolska kyrkan) t. o. m. heretiskt. Fehrman OrientK 80 (1920). Den bristande överensstämmelsen mellan provpoäng och betygsresultat var möjligen mera skenbar än verklig. Edlund KalmarprovProgn. 256 (1955). (†) (Hovmannen) hafwer naturligha sitt ansichtes färgho hema leeffdt (dvs. lämnat), och andre skijnbare och dichtade åthäffuor på sigh tagit. Forsius Fosz 286 (1621). — särsk.
b) (numera bl. tillf.) om subjekt: formell (se d. o. 1 a). Skenbart subjektsord. Svedbom Satsl. 22 (1843). Pipon SvSpr. 15 (1878).
d) sjöt. i uttr. skenbar vind, om den vind som observeras på ett fartyg i rörelse o. som utgör resultanten av den vind som åstadkommes av fartygets rörelse o. den verkliga vinden, relativ vind. Balck Idr. 1: 21 (1886). SohlmanSjölex. (1955).
e) fys. om bild (se BILD, sbst.1 1 d) l. brännpunkt: virtuell; särsk. i uttr. skenbar bild, skenbild (se d. o. 1). De Rogier Euler 3: 196 (1787: skenbar bild). Därs. 200 (om brännpunkt). UB 2: 236 (1873).
f) el.-tekn. i uttr. skenbar effekt, om produkten av den effektiva strömstyrkan o. den effektiva spänningen vid växelström (utan hänsyn till fasförskjutning). SvUppslB 22: 582 (1935). IngHb. 3: 47 (1949).
g) ss. adv.: till synes l. ytligt sett. Lybecker 40 (c. 1715). I kyrkan lyste ett spöklikt underligt ljus och i bänkarne satt det öfwerfullt med benrangel, som skenbart firade sin andakt. Afzelius Sag. XI. 2: 20 (1870). De unga tu hade grälat för första gången. .. Och därför stod han vid fönstret och satt hon i gungstolen, skenbart likgiltiga för hvarandra, men båda ängsligt väntande på, att den andra skulle taga ett steg till försoning. Idun 1890, s. 6. Planeternas skenbart oregelbundna banor. Aspelin TankVäg. 1: 120 (1958).
1) (†) till 1: egenskapen l. förhållandet att vara vacker l. ståtlig l. präktig l. ta sig bra ut (i yttre avseende). Schultze Ordb. 4260 (c. 1755). Lindfors (1824).
2) till 2: egenskapen l. förhållandet att vara skenbar (förr äv.: egenskapen l. förhållandet att vara sannolik l. trovärdig l. rimlig l. plausibel); äv. konkretare, om skenbar företeelse (särsk.: illusion). (Eng.) plausibleness .. (sv.) skenbarhet. Serenius Ss 3 b (1734). En menniska, som, dårad af skenbarheter, i sin blindhet dyrkat stoftet för anden. VexiöBl. 1816, nr 19, s. 2. Gentemot .. den blotta skenbarheten hos idéer, hypoteser och teorier har det verkliga tankearbetet i vår tid att föra en ansträngande och upprifvande strid. Norström Masskult. 18 (1910).
Spalt S 3762 band 26, 1970