Publicerad 1970   Lämna synpunkter
SKIAGRAFI ski1agrafi4 l. 01—, l. SKIOGRAFI ski1ω- l. -o-, l. 01—, r. l. f.; best. -en l. -n.
Ordformer
(förr äv. -graphi, -graphie. — skia- (sci-) 1786—1904. skio- 1836—1904)
Etymologi
[jfr t. skiagraphie, skiographie, eng. sciagraphy, sciography, fr. sciagraphie, sciographie; av gr. σκιαγραφία, σκιογσαφία, av σκιά, skugga (jfr SKIAMANTI, SKIASKOPI, SKIOPTIKON), o. –γραφία (se -GRAFI)]
1) (numera knappast br.) om konsten att på rätt sätt anbringa ljus o. skugga på en målning. Gynther ConvHlex. (1848).
2) (numera knappast br.) silhuett; skuggteckning, profilteckning; äv. om konsten att göra teckningar av detta slag. ConvLex. 7: 1308 (1837). 2NF (1917).
3) (†) bildl.: skriftlig l. muntlig framställning som har karaktären av en grundritning l. skiss l. dyl. Schück VittA 6: 127 (i handl. fr. 1786). En kort Sciagraphie af Planet-Systemet och Läran om Jord Globen. ÅbSvUndH 68—69: 77 (1800). BL 9: 159 (1843).
4) (numera knappast br.) (konsten att göra) bestämning av tiden efter (sol)skuggan. Dalin (1871). Ekbohrn (1904).
Avledn.: SKIAGRAFISK1040, adj. [jfr eng. sciagraphic, fr. sciagraphique] (numera knappast br.) till 2: som utgör skugg- l. profilteckning. Carlander Miniatyrmål. 122 (1897).

 

Spalt S 3855 band 26, 1970

Webbansvarig