Publicerad 1971   Lämna synpunkter
SKIKTE, n.; best. -et; pl. -en.
Ordformer
(äv. sch-)
Etymologi
[sannol. efter mönster av ordparet SKIFT, sbst.1 : SKIFTE bildad sidoform till SKIKT]
(†)
1) skikt, lager. Hazelius Bef. 79 (1836). Kalken kan .. i lermergeln förekomma fint fördelad i hela massan, eller ock så, att t. ex. flera lager eller schikten kunna omvexla. Gundberg Tegel 4 (1860). Nordensvan (o. Krusenstjerna) 2: 280 (1880).
2) murskift, skift (se SKIFT, sbst.1 5 a). (Gm löpares o. bindares inbördes läge) bestämmes hörnstenarnes form för hvarje schickte. Stål Byggn. 1: 230 (1834). Därs. 272.
Ssg (till 1): SKIKTES-VIS, adv., l. SKIKTE-VIS, adv.2 (adv.1 se skikt ssgr). (skikte- 1836—1875. skiktes- 1880) (†) skiktvis (se d. o. I). Hazelius Bef. 79 (1836). Nordensvan (o. Krusenstjerna) 2: 270 (1880).

 

Spalt S 3975 band 26, 1971

Webbansvarig