Publicerad 1971 | Lämna synpunkter |
SKIR ʃi4r, ss. senare led i ssg förr äv. -SIR, n.; best. -et; pl. (numera bl. tillf.) = (Kellgren (SVS) 2: 318 (1790) osv.) l. -er (Tersmeden Mem. 1: 246 (c. 1780) osv.)
1) (numera i sht i fackspr.) lätt o. luftig, florstunn (linne- l. bomulls)vävnad; äv. övergående till att beteckna (i kläder använt) stycke av sådan vävnad; jfr SKIR-DOK, sbst.2, SKIR-DUK, SKÄR-DUK, GAS, sbst.2 Forssell Hist. II. 1: 14 (i handl. fr. c. 1560). Klädd war hon (dvs. ”Kättja”) i fijnt Skijr; at hon synts hwart klädd, eller oklädd. Stiernhielm Herc. 24 (c. 1652, 1668). (Damen är) Klädd i något blåhvitt skir, som jag inte vidare kan ge besked om. FADahlgren (1840) hos Dahlgren 2Ransäter 104. Evigt blir det sanna värdet, / Fast ej klädt i guld och skir. Blanche 1846—1946 58 (1847). De lätta skir, hvarmed konstvärken voro öfverspända. Berger DUte 17 (1901). Kristallkronan var svept i ett tunt skir över sommaren. SvHandordb. (1966). — jfr GULD-, GYLLEN-, KOPPAR-, SILKES-, SILVER-SKIR.
2) [bildl. anv. av 1 med större l. mindre anslutning till SKIR, adj. 2 b] (i vitter stil) om mer l. mindre genomskinlig slöjliknande materia; särsk. dels om tunn moln- l. dimslöja, dis, dels om tårslöja i öga. Af smaragd är fältens sir, / Af safir / Molnens skir. Kullberg Dikt. 320 (1850). Kullen (syns) i dimmans skir. Snoilsky 1: 108 (1869). Ögat / betäcktes af tårars skir. Holmes Dikt. 40 (1896). Jag ser .. / kampanilen / slå upp sitt visir / och torgbrunnstrilen / sprida sitt skir. Ossiannilsson Flygsk. 93 (1910). Utsikten utbredde sig vidsträckt över havet, där ”les Iles d’Or” tycktes i luftigt skir gunga på vattnet. Lagergren Minn. 8: 164 (1929). (Stjälkarna i ett drivhus) äro oändligt spröda, täckta av ett skir av knappast skönjbart ungt fjun, som förgylles av lampskenet. Diedrichs Nichols Trädg. 208 (1934).
3) [bet. uppkommen gm anslutning till SKIR, adj. 1 (f)] (i vitter stil) glans, sken, skimmer; i sht i fråga om ljus från en himlakropp (särsk. grynings- l. aftonljus). Om de döda stiga opp / I månens skir. CVAStrandberg 1: 261 (c. 1870). Månens strålar föllo öfver hennes panna och inväfde hela gestalten i ett skir af öfverjordiskt ljus. Lundegård Prins. 98 (1889). Oskuld i gryningens skir. Wirsén Vis. 15 (1899). Parkfonden hägrade i ett skir af cypressgrönt och daggdroppsreflexer. Berger Ysaïl 44 (1905). Månen göt sitt skir mellan ett par brustna .. skyar. Wahlström FarD 229 (1920). — jfr SILVER-SKIR. — särsk. oeg. l. bildl., om glans l. skimmer vari ngn l. ngt uppleves, nimbus (se d. o. 3); särsk. dels om avglans l. utstrålning av inre egenskap(er), som omger ngn l. finns i ngns blick o. d., dels om skimmer som omger en känsloupplevelse vars grundton är aning l. längtan l. vemod o. d. Tiden länar, / Tar igen sitt skir: / Lifvet ej förtjenar / Att man fullväxt blir. Atterbom Lyr. 1: 215 (1819). Ett skir af himmelsk oskuld låg / Kring löjet uti ögats våg. Nybom SDikt. 2: 401 (1838, 1880). Det silfverljus, som öfver torn och lund / Med blid förklaring väller, tyst och härligt, / Kring sjelfva hjertat sveper som ett skir / Af trånad, som så lätt en vådeld blir. CVAStrandberg 4: 45 (1857). Livet låg för din blick färgat av drömmarnas skir. Zilliacus Templ. 99 (1927, 1931). Det, som jag dyrkade hos dig, var just den obrutna liljan, det skära skiret kring ditt väsen. Bäckström ClarySkilj. 241 (1932).
-LÄTT. lätt ss. skir; anträffat bl. i bild. Melodierna (i de finska folkvisorna gå) mest i moll och breda sin slöja, än skirlätt, än dyster, över visan. SvFinl. II. 1: 266 (1922). —
-SMYCKAD, p. adj. smyckad med skir; särsk. bildl. Drömmarnes borg, skirsmyckade aningars vinkande tronsal. Wirsén Vint. 292 (1890).
Spalt S 4132 band 26, 1971