Publicerad 1971   Lämna synpunkter
SKITA ʃi3ta2 l. SKETA ʃe3ta2, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(sket- (skiet-) 1587 (: rännesketo)—1757 (: rennsket-stilla). skit- 1582 (: skitu-spigg)—c. 1755)
Etymologi
[sv. dial. skitu, sketa; jfr d. skide, nor. dial. skita, nyisl. skita; jfr äv. mlt. schet(e), m., lt. schet, f., mnl. schete, m., fjärt (holl. scheet), mht. schiz (ss. senare led i ssgn beschiz, m., bedrägeri), t. schiss, m.; till det svaga avljudsstadiet av roten i SKITA, v.2; formen med långt i beror på anslutning till SKIT l. till presensstammen av SKITA, v.2 — Jfr SKET-, SKITT, sbst., SKITTARE]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) exkrementer (äv. i utvidgad anv.: orenlighet, smuts); äv. om diarré (ss. senare led i ssgn RÄNN-SKITA); jfr SKIT 1. (Sv.) Skita, Sketa .. (dvs.) orenlighet, (lat.) Stercus, merda. Schultze Ordb. 4292 (c. 1755). — särsk. oeg. l. bildl., ss. ssgsförled: strunt-, skräp-; jfr SKIT 2.
Ssgr (till 1 b; †): A: SKITO-PIGG. [sv. dial. (Finl.) skitupigg; jfr skit-spigg] spigg; jfr pigg, sbst. 2 b, o. skitu-spigg. The onde (fiskarna i liknelsen) äro alle obootferdige (människor), som skola förskreckias, at the såsom onyttige skitopiggar .. skola kastas vthi en ewigh brinnande vgn. PErici Musæus 2: 176 c (1582).
B: SKITU-SPIGG. [sv. dial. (Finl.) skituspigg; om anledningen till benämningen se skit-spigg] spigg; jfr skepps-spigg, sket-spigg 1, skit-spigg 1 o. skito-pigg. PErici Musæus 3: 8 b (1582; i bild).

 

Spalt S 4156 band 26, 1971

Webbansvarig