Publicerad 1971   Lämna synpunkter
SKJUT ʃɯ4t, sbst.2, n.; best. -et.
Etymologi
[vbalsbst. till SKJUTA, v.1; i bet. 1 ombildning av det i fsv. siälfskut, självskott, föreliggande skut, skott (se SKOTT). — Jfr PÅ-, UT-SKJUT]
1) konkret, om redskap för jakt; ss. senare led i ssgn SJÄLV-SKJUT; jfr SKJUTA, v.1 I 2 j.
2) (vard.) fart; äv. bildl.; särsk. i uttr. få skjut, skjuta fart; jfr SKJUTA, v.1 I 14. Ett år efter den (dvs. en viss film) gick upp på svenska biografer har den fått nytt skjut (i Tyskl.). DN 1967, nr 294, s. 11. jfr: Genom överväxeln (i en viss bil) har man härligt omkörningsskjut. ST 1959, nr 219, s. 9.
3) [jfr motsv. anv. av eng. shoot] (vard.) om (hastigt uppträdande känsla av) stimulans l. ökad aktivitet. Det inre av Alvesta (järnvägsstation) förmedlar .. en kick, ett skjut av resandets äventyr, av spänningen i själva förflyttningen. TurÅ 1968, s. 42.
4) [sv. slang skjut (Gibson (1969)); till sv. slang skjuta, ha samlag (sannol. bildl. anv. av SKJUTA, v.1 I 2); jfr amerik. eng. slang shoot one’s wad, ha samlag (eg.: skjuta ur förladdningen)] (starkt vard.) om samlag. SDS 1970, nr 114, s. 25.

 

Spalt S 4197 band 26, 1971

Webbansvarig