Publicerad 1972   Lämna synpunkter
SKLERIT skleri4t, r.; best. -en; pl. (om olika slag l. fall av inflammationen) -er. Anm. I medicinskt fackspr. användes äv. den latinska formen skleritis (scleritis). NF 18: 615 (1894). jfr (†): Skleritis .. (dvs.) inflammation i ögats hornhinna. Ekbohrn (1868).
Etymologi
[jfr t. skleritis, eng. scleritis, fr. sclérite; av nylat. scleritis, till sclera, senhinna (se SKLERAL)]
med. inflammation i ögats senhinna. 2NF 34: 72 (1922). Löwegren Oftalm. 219 (1923).
Avledn.: SKLERITISK, adj. [jfr t. skleritisch] med. som härrör från l. har avseende på l. är kännetecknande för sklerit. Löwegren Oftalm. 272 (1923; om härd).

 

Spalt S 4312 band 26, 1972

Webbansvarig