Publicerad 1972   Lämna synpunkter
SKOFSA skof3sa2, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. skofsa; sannol. samhörigt med (möjl. avledn. av) SKOFTA, sbst.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = SKOFTA, sbst. WoJ (1891). ”Hur har du kunnat ha en sådan gemen skofsa i ditt hem, Johannes!” sade tant. Bergman TantFarbr. 99 (1924).

 

Spalt S 4355 band 26, 1972

Webbansvarig