| Publicerad 1972 | Lämna synpunkter |
SKOLASTIKER skωlas4tiker, äv. skol-, äv. 0302 (skolàstick’r Dalin), m.||ig.; best. -n; pl. =; förr äv. SKOLASTIK, sbst.2, m.; anträffat bl. i pl. -er (i vers: ∪ ∪ — ∪ Leopold 2: 234 (1795, 1815)). Anm. Stundom användes äv. den lat. formen scholasticus (äv. sc-, sk-); pl. -ici. Annerstedt UUH II. 1: 97 (i handl. fr. 1665: scholastici, pl.; i bet. 4). Hammarsköld, hwilken .. blifwit en scholasticus i samwetsgrann forskning och ytterlig noggrannhet. SvLittFT 1836, sp. 246; jfr 5. Strängnäskaniken Nicolaus Ragvaldi skaffade sig (i början av 1400-talet) provision på Laurentius Geddas ämbete som kanik och scholasticus i Linköping. SvKyrkH 2: 337 (1941); jfr 3.
1) (om förh. under antiken) lärare i vältalighet (vid retorskola), retor (se d. o. 1). Skolastiker kallades hos Romarne Lärare i Vältaligheten. ConvLex. 3: 714 (1825).
2) (tillf.) elev i jesuitskola. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 112 (1898; t. orig.: Scholastiker).
3) (i skildring av ä., i sht medeltida förh.) medlem av domkapitel med uppgift att vara lärare vid (o. föreståndare för) domskola; äv.: lärare vid skola l. universitet; jfr SKOLAST 1. Namnet Skolastiker betecknade först de lärare, som i klostrens och cathedralkyrkornas skolor föredrogo Trivium och Quadrivium, sedan dem, som inrättade egna skolor, slutligen lärarne wid de i trettonde århundradet uppkommande uniwersiteterna. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 290 (1835). Den förste skolastikern (i Uppsala domkapitel) innehade sitt ämbete ännu 1270. Brandell SvUndH 1: 65 (1931).
4) [jfr 3; skolastikens lärofäder voro oftast universitetslärare] lärofader inom l. anhängare av skolastiken (se SKOLASTIK, sbst.1 1); jfr SKOLAST 2. LittT 1795, s. 146. Den förste store skolastikern Anselm af Canterbury .. söker bevisa grundförutsättningen för all religion, Guds existens. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 20 (1898). (I J. Wyclifs De apostasia) möter oss den sanne skolastikern .., vilken med .. sina hårklyverier och sitt logikmakeri är en ganska tröttande ciceron. KyrkohÅ 1937, s. 93.
5) person som (i ngt avseende) liknar en skolastiker (i bet. 4); särsk.: person (i sht lärd) som använder argument fyllda av spetsfundigheter l. hårklyverier l. logisk formalism l. världsfrämmande o. abstrakt lärdom l. dyl., kammarlärd l. skolpedant l. dyl. I de lärdas republiker, / När, med akademiskt rop, / Tvenne tappra Skolastiker / Stöta pannorna ihop: / Hvalfven skalla, ingen viker / Från sin bänk och från sin thes: / Hvem har rätt? — Jo, den som skriker / Ergo längst, och blir ej hes. Leopold 2: 234 (1795, 1815). Jag wet hwilka skatter för den menskliga culturen funnos i Athen och Rom. Men jag wördar icke och tror icke på wåra scholastikers fanatisme för desza skatter. Unge Minn. 71 (1835). (Vissa senare) nyplatoniker äro magiens pedantiska och snustorrt rationalistiska skolastiker. Nyberg i 3SAH LXVIII. 1: 18 (1959).
Spalt S 4579 band 26, 1972