Publicerad 1972   Lämna synpunkter
SKOLÄR skωlä4r, äv. skol-, l. -æ4r, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -air. schol- 1711—1917. skol- 1816—1836)
Etymologi
[sannol. ombildning av SKOLAR, sbst. (efter mönster av sådana ordpar som MILITAR : MILITÄR, PARTIKULAR, adj.: PARTIKULÄR)]
(numera föga br.) skolelev; elev (se d. o. 1, 2); jfr SKOLAR, sbst. SAgrell (1711) i KKD 5: 356. Språkmästaren kommer säkert icke den långa wägen från staden för en enda scholär. Montalembert Duménil 1: 4 (1814). Gamla herrn var en scholär af Ekelund och Fagerström. Wingård Minn. 4: 19 (1847). Ridskolans (dvs. Spanska hovridskolans i Wien) stat upptar 1 öfverberidare, 4 beridare och 2 ”scholärer” samt nödig stallpersonal. 2NF 26: 534 (1917).
Ssgr (numera föga br.): SKOLÄR-HÄST. av elev i ridskola använd häst; jfr skol-häst. KrigVAT 1835, s. 299. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 56 (1836). —
-SADEL. för elev i ridskola avsedd sadel; jfr skol-sadel. InventVagnHovstall. 1814, s. 119.

 

Spalt S 4594 band 26, 1972

Webbansvarig