Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRASSLIG skras3lig2, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(skras- c. 1755. skrass- 1712. skrats- 1712)
Etymologi
[sv. dial. skrasslig; sannol. kontamination av SKRAL, adj., o. KRASSLIG; möjl. dock (delvis) av ett ä. skratl-, föreliggande i bl. a. nor. dial. skratlen, skröplig, svag, skratla, skramla, rassla, till SKRATA (jfr med avs. på ljudutveckling NÄSSLA, sbst., VASSLA)]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skral (se SKRAL, adj. 1). Husen (i Kairo) äro väl af två, tre våningar, men mycket skratsliga, hänga illa ihop, efter som (osv.). Eneman Resa 1: 180 (1712). Schultze Ordb. 4394 (c. 1755).

 

Spalt S 4769 band 26, 1973

Webbansvarig