| Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKRAVLA skra3vla2 l. skrav3la2, i bet. 1 f.||ig., i bet. 2 r. l. f.; best. -an; pl. (i bet. 1) -or.
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) högljutt pladdrande l. skvallrande l. skrävlande person, pratmakare l. skvallerbytta l. skrävlare; jfr SKRAVLA, v. 2, SKRÄVA, sbst.2 1, SKRÄVLA, sbst.1 1. Lind (1749). Lindfors (1824).
2) skravelsjuka; i sht i sg. best.; jfr SKRAVLA, v. 1. Salander Gårdzf. 49 (1727). ÖgCorr. 1967, nr 103, s. 8.
Spalt S 4782 band 26, 1973