| Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKRIFTA skrif3ta2, v.2 -ade. vbalsbst. -AN (föga br., Högberg Vred. 1: 30 (1906; i bet. I 5 slutet)), -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
(numera bl. med mer l. mindre ålderdomlig prägel).
I. tr.; äv. abs.; jfr II.
1) höra (ngn) avlägga bikt l. syndabekännelse, hålla skriftermål med (ngn); låta (ngn) skrifta sig (se II 1); äv. abs., särsk.: hålla skriftermål; i pass. utan agent äv. liktydigt med: (få) undergå skriftermål. UpplDomb. 7: 19 (1547). D(omi)n(us) Christ(iernus) sade, att Stigæus hade messatt och skriftatt i Pussula capell. ConsEcclAboP 167 (1658). Knapt hade Presten skrifftat henne, förr än hon siälades. Hoorn Jordg. 2: 218 (1723). Skiepps-Capellanen, som skriftade Biskopen med samma bannor, som han brukade til sine gudlöse båtsmän, war i sin Medicine äfwen så god som I (läkekonstens utövare) uti Er. Dalin Arg. 2: 189 (1734, 1754); jfr 3. Den 27 Nov. skriftade jag en talrik hop vid stads församlingen i H:fors, då ock en del communicerades. HForsius (1762) i BtHforsH 2: 15. Jag vill skriftas / Promt i draget; / Jag vill giftas / Nu på slaget. CFDahlgren 1: 61 (1825). Han skulle be prosten, att bli skriftad, ty han hade varken tid eller möjlighet att vänta till nästa skriftemål och nattvardsgång i kyrkan. Johansson SmedBrukspatr. 136 (1933). — jfr O-SKRIFTAD. — särsk.
a) (numera bl. om ä. förh.) motsv. SKRIFT, sbst.2 1 c; särsk.: låta (ngn) undergå l. stå uppenbar skrift. De som bedrifva lönskeläge, skola skriftas hema i Församlingen. Wallquist EcclSaml. 5—8: 144 (1610). Att skrifta de syndare som infunno sig vid domkyrkan ålåg alltjämt en särskild ämbetsman bland kapitlets ledamöter, penitentiarien. 2SvKulturb. 11—12: 251 (1938).
b) i uttr. låta skrifta sig (jfr c α o. II), låta sig skriftas; skrifta sig (se II 1). Ingen skal wara tillåteligit, at gå ifrån then Församling, uti hwilken han boor, och til hwilken han hörer, och låta skrifta sig, samt anamma Herrans Nattward, uti en annan. Kyrkol. 11: 11 (1686). Hasselquist Resa 51 (1750).
c) oeg. l. bildl. (jfr 3). — särsk.
α) i uttr. låta skrifta sig (jfr b), i sht förr särsk.: låta sig förhöras l. förmås att yppa ngt o. d. Strax tages en uti dränghopen fast, som twingas upklifva (på huggkubben) / Och under drickande sänglagets namn på stunden upgifva. / Pigan som nämnes då strax måste opp at straff emottaga. / På sådant vis går sen hvarfvet omkring, tils på fastande maga / Alla, båd brudfolk och gäster .. båd’ ogifta och gifta, / Hafva på detta manier varit uppe och sig låtit skrifta. Strand NeliSuec. 59 (1753). Charlotte. Får inte jag också lof at veta .. (vad ni vill tala med min far om)? .. Assessorn. Det skall få komma an på er Herr Far. .. Charlotte. (afsides.) Han vil inte låta skrifta sig, märker jag. Altén Kusin 41 (1796).
β) (†) med avs. på ngt sakligt: pröva, undersöka. Reignier. Mig tyckes prinsen språkar något länge (med jungfrun av Orléans). Alencon. Han skriftar utan twifwel flickans kjortlar, / Ty annars höll han ej så länge på. Hagberg Shaksp. 4: 150 (1848; eng. orig.: shrives this woman to her smock).
2) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) motsv. SKRIFT, sbst.2 3: (under skriftresa l. skrifthåll) hålla (skriftermål o.) husförhör (läsförhör) med (folk); äv. abs. (Vi sockenbor i Wemo klaga över) att när .. (prästen) skriftar folk antingen i kyrkan eller på socknen i skrifthållet, så rifver han både håret och öron ifrån oss. Hallenberg Hist. 4: 496 (cit. fr. 1616). Alla skola uthi skrifteresone, huar uthi sitt skrifftelagh, tillstädes vara, tå prästerne skriffta, effter prästerne tå bäst tijdh haffua till att förhöra them. KyrkohÅ 1911, MoA. s. 106 (c. 1640).
3) i oeg. l. utvidgad anv. av 1 (jfr 1 c): läxa upp l. (skarpt) tillrättavisa (ngn), ta (ngn) i upptuktelse; jfr 4. Där står han, jag skal en gång frästa uppå at skrifta honom medan wij äre bägge allena. Lagerström Holberg Jean 71 (1744). För denna gången wil jag allenast skrifta Pigan, med förbehåll, at en annan gång gifwa min lexa åt Herre och Fru. Posten 1769, s. 707. Min mening är icke, att skrifta (Svenska) akademien för hvad den varit. Det är onödigt att afhugga näsan på den, på hvilken en annan redan afhuggit hufvudet. Palmær Eldbr. 68 (1834). Auerbach (1913).
4) [jfr samma anv. i sv. dial. (samt i d. dial. o. nor. dial.); eg. specialfall av 3] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) slå (o. skaka) loss sädeskorn ur (kärvar l. säd), särsk. (vid sädens inläggning i tröskloge, gm slag mot logbalk o. d.) för att till utsäde utvinna de största sädeskornen; förr äv. dels om omild behandling som avmejade sädesax utsättas för vid skörden, dels med avs. på lin: bråka. Ihre DialLex. 155 (1766). Skrifta lin. Dens. 2: 628 (1769). Detta sätt att skaka ut rågen, derigenom att neken slås emot logewäggen, kallas skrifta rågen. Crælius TunaL 357 (1774). Det är ofta en både otrolig och obotelig förlust, som tramp och räfs åstadkomma (vid mejningen): ax ligga öfwer hela åkern för allas fötter: sedan de således äro skriftade, ryckas, kastas och stötas de med räfsan mot kokor och stubb: de bästa korn utfalla. SamlRönLandtbr. 2: 92 (1777). Mon ock icke .. (hattskylar), mera än ohattade skylar, hindra den skriftning, som tiufwar stundom på öpen säd föröfwa? Därs. 111. Skriftning af säd betecknade det förr vanliga bruket att vid sädens inläggning i trösklogen slå kärfvarna mot logbalken, för att de löst sittande, största sädeskornen skulle utfalla. Dessa tillvaratogos .. till utsäde. 2NF 38: 370 (1926).
5) bikta l. i skriftermål bekänna (synd l. brott); förr äv. med indir. obj. Huar och en Christen menniskia skal .. om påscana scriffta sinom egnom soknapreste alla sina witterliga synder. OPetri 1: 379 (1528). Man skal skriffta sijne Synder bådhe för Gudhi och Prästen. Schroderus Os. 2: 488 (1635); jfr slutet. Kristin. Kommer han med nu till körkan? .. Jean. Nej, jag går inte i körkan i dag; du får gå ensam och skrifta dina bedrifter! Strindberg Julie 77 (1888). För att beveka .. (sin dotter som han tror ha begått ett mord) till bekännelse, .. förklarar .. (Olav Audunsson) sin avsikt att fara in till domkyrkan i Oslo och skrifta det (egna) gamla, halvt glömda brottet. Böök 4Sekl. 238 (1928). — jfr O-SKRIFTAD. — särsk. i oeg. l. utvidgad anv.; särsk. dels: bekänna (ngt), dels: yppa (ngt), röja (ngt); äv. med avs. på hjärta: befria från skuldkänslor gm syndabekännelse o. d. Efter .. (hertigens av Kurland sändebud) har den gofuen, som fast alle Rigiske att de holla nogh af sigh, och vete .. berömma, hvadh deress gestes och acta (dvs. bedrifter) hafue varidh, .. så vett jagh han skall min K. B. mehra skrifta än han sielff tror. JDelaGardie (1625) i OxBr. 5: 375. Ej bryr dig mer hur våra timmar skifta, / om fröjd vi jubla eller sorg vi skrifta, / i kamp mot ödet eller lustig lek. Kléen Vildv. 38 (1895). Nog hade omänniskan Mates hvad han skriftade nere i kallrummet (i kvarnen, där hjulet hölls fast av ”Gråe jägaren”). Högberg Vred. 1: 30 (1906). Sällsamt blidkad av de späda bladen (på popplar utanför fängelset), / skall den förkrossade sitt hjärta skrifta. Österling Idyll. 79 (1917). I björkens grönska det skiftar / en aning av guld, som skriftar, / att snart med bleknande låga / står solen i rymdens loft. Söderberg Höst 15 (1927).
II. refl. (jfr I 1 b, c α).
1) bikta sig; undergå skrift l. skriftermål, gå till skrift; äv.: bekänna sina synder (för l. inför Gud); jfr III. Påuen haffuer … påbudhit, at man moste scriffta sich huart åår om påschana när man gåår til sacramentet, och thå skal man scriffta sich for alt thet man haffuer giordt hela året. OPetri 2: 24 (1528). Publicanen .. scrifftade sigh för honom som skodhar hierta och niwrar. LPetri 2Post. 238 a (1555). Man behöfwer intet att skriffta sig för Munchar, när man har andra wackra Präster. Celsius Ordspr. 1: 632 (1708); jfr: Skrifta sig för munkar .. (dvs.) göra besked för den som ej har rätt att begära det. Granlund Ordspr. (c. 1880). Innocentius lade ther til thet hemliga Skriftermålet, så at ingen skulle communicera, utan han hade först skriftat sig för Prästen, och alla sina synder upräknat. Burman Alm. 1727, s. 15. Predikanten gick upp i kyrkan om helgedagarna, en eller åtminstone en half timma förr än högmessan börjades, till att höra dem som ville skrifta sig. SKL 3: 576 (1850). Jag (vill) gärna skrifta mig för er. Abbé Dubois kommer aldrig på fråga, han är ju filosof och libertin och hedning. Delblanc Prästk. 24 (1963). — särsk. (förr) motsv. SKRIFT, sbst.2 1 c; förr särsk. i uttr. skrifta sig uppenbarliga, stå l. undergå uppenbar skrift. Nu .. heeter thet icke meera vppenbarliga scriffta sigh, vthan hemliga och vppenbarliga synda, och i Bätringenne icke gåå fram och see fram för sigh, vthan gåå til baka och see baak effter sigh. Såsom Loths hustru giorde. PJGothus Savonarola SyndSp. E 6 b (1593).
2) (numera mindre br.) i mer l. mindre oeg. l. utvidgad anv.: bikta sig (se BIKTA 2 slutet, 3 a). Sedan påmintes Jobben .. dett han annors talt för attestanterne, men nu för Consistorio mycket annorledes berättar, hwarpå han gaf till swars dett han för Rätta är plichtig att bekiänna sanningen men intet att skriffta sig för poickar och glopar. ConsAcAboP 8: 41 (1700). Hwad mig fattas, är en sak, som dig intet angår, och intet hellre behöfwer jag at skrifta mig för dig. Modée Dår. 70 (1741). (T.) Das Schaf musz dem Wolff beichten, (sv.) fåret måste skrifta sig för wargen eller taga skulden på sig. Lind 1: 1311 (1749). Vårt skumma öga oftast blott förmår / att se till ytan, som i ljust kan skifta, / men tränger aldrig till de kval och sår, / som hjärtat bär, fast det ej vill sig skrifta. Söderberg Rytm. 37 (1902, 1907).
III. (numera mindre br.) intr., = II 1. Art at skriffta, eller göra sina Synders bekennelse, är flerehanda. Ekman Siönödzl. 459 (1680). Sten Sture bad och skriftade med hela sin här, innan han om morgonen drog ut i striden. Geijer SvFolkH 1: 259 (1832). Den rätt skriftar, han blir rätt aflöst. Granlund Ordspr. (c. 1880). Skriftermål (bikt) före nattvard borde (enl. Niedersachsens kyrkoordning 1585) alla undergå på lördagens för- eller eftermiddag vid biktstolen i templet. .. Dessa krav igenkänna vi .. i Paulini anspråk att kommunikanterna .. borde skrifta några dagar före söndagen, t.ex. på fredagen. ÅbSvUndH 23: 35 (1928). SvHandordb. (1966).
IV. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., motsv. II (särsk. II 1) o. III; särsk. i substantivisk anv.: person som skriftar sig l. går till skrift. Vill någon för prest enskildt bekänna sin synd, vare presten pligtig att mottaga den bekännelse; egande dervid presten att meddela aflösning, om den skriftande det begär och (osv.). BtRiksdP 1894, I. 1: nr 28, s. 3. (Prästen) skall .. (enligt 1571 års kyrkoordning) pröva de skriftandes kristendomskunskap, innan de få absolution och admitteras till nattvarden. Brilioth SvKyrkKunsk. 238 (1933).
V. ss. vbalsbst. -ning l. -ande, motsv. I 1, 2, II o. III: handlingen att skrifta l. skrifta sig; ss. vbalsbst. -ning; särsk. (numera bl. mera tillf.) konkretare, ss. kyrklig akt l. förrättning: skriftermål; äv. övergående i bet.: nattvardsgång. Ordenteligen skal Skrifftning skee i Kyrkian och der på beqwemlige rum. KOF II. 2: 69 (c. 1655). (Fsv.) Löndaskrift, .. (sv.) Lönlig skriftning, eller bekennelse. Verelius 154 (1681). War någor .. förrettning (vid hovet), som något war at förtiena wid, såsom brudewigningar, barnadop, skrifftningar, eller begrafningar, si, ther blef jag stengd ifrå. Swedberg Lefw. 136 (1729). (Prästen i Lyngen i Norge) ursäktade sig (på morgonen), att han nu nödgades gå upp i kyrkan för skriftningen, hvilken här går ganska långsamt, emedan hvar och en kommunikant absolveras särskildt. Forsström Dagb. 89 (1800). Weste FörslSAOB (c. 1815). (Sv.) skriftning, katolskt: (fr.) confession; confesse. Schulthess (1885). Detta skriftermål (där undervisning meddelades) skulle försiggå på aftonen eller morgonen förrän messan hölls, hvarjemte varnas för skriftande af många på en gång. Wahlfisk KatUnd. 17 (1889). Karl Oskar hade inte tänkt på det här med skriftningen så mycket. Sanningen att säga hade han inte givit sig tid att sakna den månatliga nattvardsgången. Moberg Nybygg. 45 (1956). — särsk. (mera tillf.) i uttr. gå till skriftning, gå till skrift; särsk. i oeg. l. allmännare anv., = II 2. Nu vill min Psyche smärtad gå till skriftning / i stilla tempel, där vår längtan bor, / att snyfta ut, fördold i ljusa flor, / från törnens styng och vallmobloms förgiftning. Agrell Örtag. 50 (1908).
C: (V) SKRIFTNINGS-RUM. särsk. (†): plats l. del av kyrka o. d. där skriftermål hålles. KOF II. 2: 70 (c. 1655).
Spalt S 4844 band 26, 1973