| Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKRIPTUR skriptɯ4r, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
1) (†; se dock slutet) sammanfattande, om skrivtecken: skrift; äv. i individuell anv., särsk. = SKRIFT, sbst.1 2 f, möjl. äv.: skrivtecken. (J. Martorelli har ej underlåtit) at .. utgjuta al den lärdom, som står til at finna om de Gamlas bläck, pennor, skrifdon och scripturer. SvMerc. 1764, s. 121. På Piedestalen (till monumentet ”die Schwedensäule”) ser man allehanda slags Scripturer af: namn, ziffror och bokstäfver. Björnståhl Resa 4: 137 (1774). Ett enda Manuscript, af otvifvelaktigt paulopostdiluviansk ålder, finnes i .. (en viss) samling, men de få af tiden någorlunda skonade lemningar äro dels så oläsliga, dels hafva de en så hårdläst scriptur, .. att man deraf ännu kunnat draga föga nytta. Fahlcrantz 2: Förord (1825, 1864). — särsk. (föga br.) jur. på växel o. d.: (namn)påskrift. Växelpreskriptionen löser häftandet på grund av växelteckningen. Skripturerna å växeln hava m. a. o. förlorat såväl transport- som garantiverkan. Hernberg Rättsh. 427 (1922).
2) (†) skrift (se SKRIFT, sbst.1 6); skriftalster. Piktur, Musik och Skriptur tillsammans, och gjutet i ett enda helt! det är förfärligt, omätligt. Almqvist Hind. 264 (1833). Reinhold skall du hälsa mångfaldigt! Säg honom, att jag ej skämmes att gå och inbilla mig, att han håller på med en liten piktur och skriptur åt mig. Då kan du gärna skrifva några rader också. Wennerberg Bref 1: 261 (1850).
Spalt S 4888 band 26, 1973