Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKROCKA, sbst.2, f.
Ordformer
(-å-)
Etymologi
[sannol. av sv. dial. skrokka, gammal (rynkig) käring (motsv. nor. dial. skrukka o. etymologiskt identiskt med SKROCKA, sbst.3) med anslutning till SKROCK, sbst.1, o. SKROCKA, v.1]
(†) vidskeplig gumma; häxa. Schultze Ordb. 4379 (c. 1755).

 

Spalt S 4974 band 26, 1973

Webbansvarig