Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKROFEL (skro´fel Weste), r. l. m.; best. -n; pl. -fler skrωf4ler l. skrof4– (skrófflärr Dalin; LoW (1889, 1911; med angivande äv. av uttal med lång ω–vokal)) (Alm(Ld) 1766, s. 43, osv.) ((†) -ar Rosenstein BarnSj. 497 (1771), Möller (1807)).
(numera icke i medicinskt fackspr.) i pl.: skrofulos, körteltuberkulos (äv. hos husdjur); förr äv. om denna sjukdom uppfattad ss. icke tuberkulös l. om sjukdomstillstånd liknande det vid körteltuberkulos; äv. konkretare, om yttringar av skrofulos osv., särsk.: skrofulösa körtelsvulster (på halsen) l. ansiktsutslag o. d.; förr äv. i sg.: skrofler (se ovan), skrofulos, skrofulös svulst. BerMedWerk. 1769, 1: C 2 b. Scrophlar af Venerisk orsak kunna hjälpas med Mercuren, om de ej äro gamla: men Curen fordrar lång tid. Rosenstein BarnSj. 497 (1771). Möller (1790; i sg., om skrofelsvulst). I sin barndom var Johnson sjuklig och besvärad af skrophler, hvilka förstälde hans anletsdrag och skadade hans ena öga. LBÄ 14—15: 40 (1798). När .. (sköldkörteln) genom sjukligt tilstånd, som kallas skrofel (struma), blifver .. utvidgad, får man se i den samma en hop större och mindre gryn och blåsor. Sönnerberg Loder 272 (1799). Det är oförsvarligt at den mannen ej studerat Medicinen. Han skulle upfunnit et nytt medel mot Scrophlerna. Rutström Schiller Röfvarb. 20 (1799). Lundberg HusdjSj. 126 (1868; hos husdjur). Hos tuberkulosinfekterade barn förekommer en annan ögonsjukdom, flyktän (”skrofler i ögonen”), som ibland är lokaliserad till den klara hornhinnan, ibland till bindehinnan invid hornhinnans kant. Berg Ögat 78 (1929). Hon var krokig av hemarbete och hade märken efter skrofler på halsen, men hon var snäll. Johnson Slutsp. 85 (1937). Det befanns .. att jag led av skrofler. Bengtsson Lustg. 181 (1953). — jfr HUD-SKROFLER.
-ARTAD, p. adj. som liknar l. ser ut att härröra från l. har de väsentliga kännetecknen för skrofler, skrofulös (se d. o. 2). Scrofelartade swulster i hjernan. Florman Anat. 2: 245 (1830). Strindberg TjqvS 2: 41 (1886; om utslag). IllSvOrdb. (1955). —
-BOBBA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) bobba (se bobba, sbst. 2) härrörande från skrofler. Hedenstierna Komm. 171 (1891). —
-DROPPAR, pl. (†) av dyvelsträcksdroppar o. hjortronsprit bestående mixtur för invärtes behandling av kreatur (mot tuberkulos?). (Sv.) Skrofveldroppar (lat.) Mixtura pro Pecoribus. Lindgren Läkem. (1891). Därs. (1902). —
-GIFT. gift (se gift, sbst.2 1 e) föreliggande hos l. orsakande skrofler. VetHLäk. III. 4: 16 (1796). —
-KNÖL. hård skrofelsvulst. Beckman SprL 132 (1918). IllSvOrdb. (1955). jfr: Hvad nu, Catullus? Hvarför dör du ej med ens? / Den skrofelknölen Nonius klär kurulisk stol, / Och vid sitt konsulat Vatinius sig försvär. Lysander Cat. 51 (c. 1880; lat. orig.: struma). —
-SJUK. som har skrofler, skrofulös (se d. o. 1); äv. i substantivisk anv. Rabbén Skrofl. 14 (1819). Wretlind Läk. 6: 71 (1898: de skrofelsjuke). —
-SJUKDOM~02 l. ~20. skrofler (ss. sjukdom), skrofulos; särsk. i sg. best. Rabbén Skrofl. V (1819; i sg. best.). Skrofel- och Tuberkelsjukdom (hos husdjur). Lundberg HusdjSj. 126 (1868; rubrik). Wretlind Läk. 1: 127 (1893). —
-SVULLNAD. av skrofler orsakad svullnad; skrofelsvulst. TLäk. 1832, s. 11. AnderssonBrevväxl. 2: 406 (1863). —
Spalt S 4980 band 26, 1973