Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKROLLA skrol3a2, sbst.1, r. l. f., om kvinna f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(äv. -å-)
Etymologi
[sv. dial. skrolla, skrulla, damhatt med stort brätte, hattskrälle, gammal o. skrynklig l. ful o. ovårdad kvinna; jfr dels sv. dial. skrulla, skrynkla, rulla ihop (näver), skrulla, hoprullad l. hopskrynklad näver, dels sv. o. nor. dial. skrolla, se stor ut, skrymma, sv. dial. skrylla, skrymma, skjuta i vädret, dels sv. o. nor. dial. skrull, upphöjning, topp o. d. (se närmare B. Ejder i MeijerbArk. 6: 92 ff. (1944)); av osäkert (o. möjl. heterogent) urspr. — Jfr SKROLLE, SKRULL-, SKRYLLA]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh., föga br.) om (viss slags) bredskyggig halmhatt l. solhatt av halm använd av kvinnor; utan klar avgränsning från 2. Sig roddarmadamerna togo en lur, / — så hett skiner solen på ”skrollorna” ner. MCramær (1845) hos Schöldström Skämt. 96. Du skulle — min gode läsare — bara ha sett dessa gracer af det gamla ”roddarlaget” (dvs. roddargummorna i Sthm på 1830-talet), der de sutto i sina båtar: somliga fula som Macbeths hexor, väderbitna och på hufvudet klädda i bruna slokiga ”skrollor”; och du skulle ha hört hur deras vältalighet flödade. Sätherberg Lefn. 364 (1896).
2) (vard.) ss. pejorativ beteckning för damhatt: (hatt)skrälle, åbäke (till hatt), ”fågelbo”; ngn gg äv. om annat klädesplagg: skrälle o. d.; jfr 1. Benedictsson Eftersk. 97 (c. 1885). Fy fan en sån skrålla! Jag tycker om det enklaste, en hufvudbonad, som skyddar dig mot väta och sol! Och utan döda kråkor och höns i! Engström Äfv. 106 (1908). Den gamla skrållan till bomullsklänning. Essén Doll. 250 (1917). En gammal skrålla till hatt hon hade på huvudet bidrog inte till att höja värdigheten över hennes åldriga person. Martinson BakSvenskv. 26 (1944). — jfr HATT-SKROLLA.
3) (vard.) om kvinna: (gammalt) skrälle l. spektakel (till käring). Nu är Märit en lastgammal skrålla, / bor i skogen, långt borta från byn. Rickson JerB 2: 111 (1915). Skrolla .. (dvs.) gumskrälle; den skrollan! den gamla tokan! IllSvOrdb. (1955).
Avledn.: SKROLLIG, adj. (vard., mera tillf.) till 2, 3: som har avseende på l. utgör en skrolla, åbäkig; särsk. till 2. Tholander Ordl. (1872). ”Trasfröken” i sin gröna kappa och gamla skrolliga svarta hatt och alltid med ett brunt paket under armen. SvD(B) 1956, nr 70, s. 8.

 

Spalt S 4982 band 26, 1973

Webbansvarig