Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRULLER, sbst. pl.
Etymologi
[av pl. av lt. schrull, egensinnigt infall, raserianfall (av mlt. schrul, agg, raserianfall), l. av pl. av t. schrulle, tokig idé, nyck, i pl.: griller, av lt. schrull (se ovan); jfr (de från lt. l. t. lånade) d. (dial.) skrulle, nor. skrull, skrulle, nor. dial. skrull, alla med bet.: nyck o. d.; möjl. i avljudsförh. till SKRÄLLA, v.1 — Jfr SKRULLIG]
(†) nycker l. griller l. tokiga idéer l. dyl. Wij .. wele (icke) wetta af att i (dvs. generalguvernör Nils Bielke) skolen underståå eder wisa .. mindre willigheet att straxt effterkomma dee wåra befalningar som iust intet gåå effter eder pipa än som elliest när nij få edra skruller och infall fram. Karl XII (1697) i HSH 17: 288. Dalin Montesquieu 201 (1755).

 

Spalt S 5026 band 26, 1973

Webbansvarig